Statement

Malin Pettersson Öberg’s art practice is concerned with the exploration, displacement and revaluation of various orders and points of view. Recent works center on how history and certain archives and collections can help us understand ourselves and our contemporary time. For example, a collection of flyers and postcards open questions of identity and classification (2013); a storage room for Swedish glass production provides perspectives on “Swedishness” and how glass helped us build Modern society (2015). In “Modellarkivet” (2017) we meet the architectural models of Stockholm’s urban planning department, as a tool to understand the city and how its shape relate to the lives of the citizens. In another recent work, an archive of newspaper clippings from the early 1900s becomes the starting point for a reflection on “otherness” and that which is perceived as foreign and different today (2018). 

Pettersson Öberg’s work seeks to challenge the angles and formats through which our lives and environments are being described, focusing on the ambiguous, open, evasive or contradictory, in order to show its potential for transformation and transcendence. In her practice, research, meetings and exchange of knowledge and experiences with people from many disciplines and nationalities, are fundamental. Her early work took the shape of temporary, site-specific installations and stagings where textile, moving images and murals were used alongside writing and printed work. Currently, Pettersson Öberg explores an essayist film format together with video installations and publications, in order to examine how we perceive time and describe places and cultural or national identity. In a world of rapid change and a constant flow of information, displacements and translation, she approaches questions of destabilisation and estrangement, and assembles fragments from various sources into meditative flows of words and images.

———————–

Malin Pettersson Öbergs konstnärliga praktik handlar i grunden om att pröva, förskjuta och omvärdera olika ordningar och synsätt. Senare arbeten kretsar kring hur historien och diverse arkiv och samlingar kan hjälpa oss att förstå oss själva och vår samtid. Till exempel öppnar en samling flygblad och vykort frågor om identitet och klassificering (2013); ett förvaringsrum för svensk glasproduktion erbjuder perspektiv på “svenskhet” och på hur glas hjälpt oss att bygga det moderna samhället (2015). I “Modellarkivet” (2017) möter vi arkitekturmodellerna på Stockholms stadsbyggnadskontor, som blir ett verktyg att förstå staden och dess form i relation till invånarnas liv. I ett annat verk bildar en samling tidningsurklipp från tidigt nittonhundratal utgångspunkt för en reflektion kring “annanhet” och det som uppfattas som främmande och annorlunda i dag (2018). 

I Pettersson Öbergs arbete försöker hon utmana de perspektiv och format genom vilka våra liv och omgivningar beskrivs, genom att fokusera på det mångtydiga, öppna, undanglidande eller motsägelsefulla för att visa dess potential till förändring och gränsöverskridande. I hennes praktik är efterforskningar såväl som möten och utbyten av kunskap och erfarenhet med människor från olika discipliner och nationaliteter fundamentala. Hennes tidiga arbeten tog formen av tillfälliga, platsspecifika installationer och iscensättningar där textil, rörlig bild och väggmåleri ingick vid sidan av skrivande och trycksaker. För närvarande utforskar hon essäns format vid sidan av videoinstallationer och trycksaker, för att undersöka hur vi upplever tid och beskriver platser och kulturell eller nationell identitet. I en värld i snabb förändring där ett ständigt flöde av information, förflyttningar och översättning pågår, närmar hon sig frågor om destabilisering och förfrämligande och sätter samman fragment från skilda källor till meditativa ord- och bildflöden. 

———————–

Updated in October 2018.